Liberté, égalité, fraternité!
Det gör ont att vakna till nyheten att ännu ett våldsdåd har skett. Den här gången i ”mitt” älskade Frankrike och i fantastiska Nice. Hade förmånen att under en kort tid (ja, det var på förra seklet… alltså rena stenåldern 1991) bo nere i Provence i Toulon, inte alls långt från Nice. Alla som varit där nere tror jag blir förälskade i minst en av många pärlor. En idyll. Och där slog våldet till i går. Datumet för dådet, Juillet 14, är ett slag i ansiktet på nationen. Det är hemskt med den utveckling som är i vår värld i dag. En osäkerhetskänsla som lägger ett täcke över oss. Alla viktiga dagar och stora evenemang känns som dragplåster, inte för de som vill fira, utan för de som vill göra avtryck på helt andra sätt. Vi lever under ett hot, och det innebär begräsningar. Och för de som känner mig så gillar jag INTE begränsningar.
Så här dag 2 på min semester så tänkte jag dryfta några ord om just ”Frihet, jämlikhet och broderskap”.
Liberté- frihet
14 juli i går. 15 juli i dag. Det innebär att det i dag är tre år sedan som jag opererades. I förrgår var jag på den årliga mammografiundersökning och gick därifrån med en oerhörd frihetskänsla. Tack vare ett fantastiskt bemötande från personalen så fick jag besked under tiden som jag var där. Att kliva in i samma väntrum, samma miljö med så många minnen för att göra en, till synes, rutinundersökning väcker så mycket känslor. Dofter, ljud och omgivningen påminner om det trauma som jag då befann mig i. Att då få det bemötandet och hänsyn som jag fick i veckan handlar om respekt för mig och min situation. Värt att stanna upp och glädjas över. Särskilt som jag som numera landstingsanställd vet vilket fokus och jobb som läggs ner på just bemötande. Känns så tillfredsställande att se att det jobbet bär frukt. Det finns så många fantastiska människor som jobbar inom vården. Jag var väldigt berörd när jag lämnade Hus 2 och gick tillbaka till jobbet. Värst är nog att jag inser vad som gäller om ett negativt besked skulle komma. Jag vet vilket helvete det skulle innebära. Så frihetskänslan och lättnaden var överväldigande. Liberté!
Semestern kom till slut. Har valt en relativt sen semester i år. Och sista veckorna var lite kämpiga. Men nu är den här! Har försökt förklara för mina ungdomar hur det är att jobba hela året och sedan ha några få veckor på sig att vila. Det verkar som att det är svårt för två tonåringar som driver runt hela sommaren, har lov runt påsk, jul och ett sportlov, som sover bort förmiddagarna och är uppe så sent som det bara går att ta in och förstå upplägget. Liberté!
Egalité- Jämlikhet
Det blir, tyvärr, allt tydligare för mig att det inte är självklart med jämlikhet och jämställdhet. Har under det sista året aktiverat mig i nätverket 2Share som arbetar för en mer jämställd värld. Det har jag gjort för att lära mig mer. Vi med oss av våra erfarenheter, yrkeskunnande och kompetens till varandra. Vid en av våra träffar i våras konstaterade vi att det största hotet för ett jämställt samhälle kanske ligger hos kvinnorna. Allt för många duktiga, driftiga och framgångsrika kvinnor går omkring med en känsla av osäkerhet, att inte räcka till och en undran när de ska bli ”påkomna” för att de saknar kompetens för sitt uppdrag. Det bottnar troligtvis i en låg självkänsla. Det är tveksamt att det är lika många män som går omkring och oroar sig över samma sak. Kanske är det därför som kvinnor har ett ständigt behov av att stämma av och förankra beslut, medan männen ”bara kör”? Unga och driftiga kvinnor som satsar 110% för att klättra samtidigt som de ska prestera på alla andra arenor (Mission impossible…) riskerar att tidigt bränna ut sig. Good enough hade varit ett mer hållbart alternativ.
De flesta undersökningar visar att det är fler kvinnor än män som både påbörjar en högre utbildning och tar examen. Ändå så är män fortfarande i majoritet på chefspositioner, i ledningsgrupper och i styrelserummen. Varför är det så?
Jag är inte den som står på barrikaderna och slåss för total jämställdhet. Men inser att det jag kan göra är att dels jobba med mig själv, min attityd och självkänsla och agera förebild, både för mig själv och för mina barn. För det är klart att jag vill att mina barn ska få samma möjligheter, rättigheter och val som alla andra. Därför lyfter jag frågan. Och i tider där integration står högt på agendan så är Franska revolutionens paroll är mer aktuellt än någonsin. Ett samhälle för alla. Egalité!
Fraternité- Broderskap
Broderskap har för mig olika betydelser. På många sätt också högaktuellt. Den värsta associationen drar jag direkt. Det är de rörelser med extremister som offrar sig själva för brödraskapet, den goda saken, högre makter eller vad det nu handlar om. Extremism är ett otäckt fenomen.
Brödraskap med gamla anor lever kvar i vårt moderna samhälle. Är ”pittoreska” och lite ”hemliga” företeelser. Män (ja, oftast är det män) träffas i loger och i grupperingar. Det de gör är hemligt, men allmänt känt är att deras ritualer inte är ”purfärska”. Ibland tänker jag att jag skulle vilja vara en fluga på en vägg när de där brödraskapen träffas. Vore rätt roligt att se beslutsfattare och personer i ledande positioner samlas i en helt annorlunda konstellation. Jag inser förstås också att de här samfunden ofta gör nytta. Inte bara för brödraskapen i sig, utan även för att de ofta bidrar till samhället på olika sätt. Med hänvisning till det där med jämställdhet så undrar jag om inte ryggdunkandet och klia-varandra-på-ryggen-fenomenet härstammar från de här samlingarna. Och det säger jag, som är en ”professionell nätverkare”. Ja, det gör jag. Man ställer upp för sin broder/syster. Är du med i samma nätverk som någon så ökar sannolikheten till att du gör det lilla extra. Intet fel med det. Det är en av grundpelarna i nätverkstanken. Sen har varje sak sin plats, som det så fint heter. Och i sammanhang då beslut ska fattas eller val ska göras så krävs det mod och kompetens att kunna hålla isär vad som är vad. Det är när det modet saknas som saker tystas ner, dörrar stängs och inga förklaringar räcker till. Efter en tid glöms det bort. Kanske är det här (…och nu spekulerar jag vilt…) som männens akilleshäl finns? En oförmåga att säga nej då ord läggs i hans mun, föreslagna lösningar levereras med ett ryggdunk? Precis som kvinnans akilleshäl är låg självkänsla och bristande tro på sig själv så bidrar båda till en urholkning och en brist på mångfald och konkurrenskraft. Kan vi lära av varandra? Det största hotet för vår region, vårt land och våra arbetsplatser är när vi inte välkomnar alla, utan bygger murar för vissa och alltid tar den "enkla vägen" eller inte orkar eller vill lyfta blicken lite. Sätt allt i ett lite större perspektiv och nya möjligheter visar sig och du förstår vad som krävs. Fraternité!
En skön semesterkänsla börjar infinna sig. Kommer att inleda med två dagars golftävlingar. Utmanande och framför allt väldigt roligt. Hoppas att vädergudarna levererar annat än det regn som utlovas. Sen väntar en vecka med Gothia Cup med dotterns fotbollslag. Ser fram emot att få vara med och på nära håll få se världens största fotbollsturnering för ungdomar. Förväntningarna är höga. Har laddat upp med plåster, compeed och solskyddsfaktor. Tack vare alla er som köpt kakor, strumpor och kalsonger så kommer vi i väg! Vilket äventyr för dessa fantastiska tjejer! Liberté, égalité, fraternité! På ett väldigt, väldigt bra sätt!
