Ett hårresande förslag
Vaken igen. Hjärnan går för högvarv samtidigt som mitt ärr värker och jag är varmare än varm. Tittar lite på gamla foton och saknar mitt gamla jag. Korrigering: saknar mitt hår och min tränade kropp. Det senare är jag på gång med och fjunet växer det också. Längtar efter att kunna dra handen genom mitt hår igen.
Hittar foton med mig för några månader sen. Ser hur uppsvullen jag var i ansiktet och hur cellgifterna satte sina spår i blicken. Är inte särskilt glad i den här bilden, men delar med mig av en speciell anledning.
Jag och min peruk.
På bilden provar jag min nya peruk. För er som följt min resa så känner ni till hur man som cancerpatient från Landstinget får bidrag till en peruk då man genomgår behandlingar som medför att man tappar sitt hår. Något som jag reagerade på när jag befann mig i det stadiet var hur bidraget också skiljde sig från cancerform/avdelning. Det visade sig i alla fall att som bröstcancerpatient fick du lite mindre. Jag har bl a på den här bloggen varit väldigt öppen med hur sjukdomen inte bara slagit ner i sig själv, utan även slagit stora hål i ekonomin. Nya utgifter, men framför allt en sänkt inkomst under lång tid.
Jag tänker nu så här. Om fler än 7000 kvinnor drabbas av bröstcancer varje år så kommer de att hamna i samma situationer som jag varit i. Och jag inser också att fler än jag kommer få det svårt att få i hop ekonomin. Och inser också att många kommer få det ännu svårare. Och eftersom jag nu är innehavare av en peruk som är otroligt lite använd, men som ändå varit min räddare i nöden och en livsnödvändighet i en utsatt situation så tänkte jag nu låta någon annan dra nytta av den. Jag tänker mig att lämna tillbaka min peruk till den fantastiska kvinna som driver Carl M Lundh på Funkabotorget. Jag har en knappt använd peruk med originalkartong samt medföljande specialschampo och balsam till. Har inte stämt av den här iden med frisören alls. Men tror att hon inte alls skulle ha något emot att förmedla min gåva vidare till rätt person.
Samma kvinnor kommer också att behöva köpa bh:s och badkläder för proteser. Även det stora utgifter. Och för många ännu en utgift som gör ännu större hål. Kanske kunde jag be gänget på Team Olmed som säljer dessa viktiga plagg om hjälp?
Om den ursprungliga iden inte fungerar så tänker jag att jag skulle kunna kolla vidare med bröstsköterskorna som "delar ut bröstproteser" eller kuratorn som träffar många bröstcancerdrabbade kvinnor. Jäklar om inte jag skulle kunna hjälpa någon. Och om jag drömmer lite vidare...så vore det ju fantastiskt om jag skulle kunna göra mer. Eller ännu bättre vi? Tänk att förmedla praktisk nytta som gör otrolig skillnad till kvinnor som kämpar. Min peruk med tillbehör kostade mig 1300 kr. Bh:s och badkläder kostar nog från 300 och uppåt? Kanske vore det bra att be kurator eller bröstsköterskorna om hjälp att se till att de "bäst behövande" får hjälpen?
Same wig. Different woman.
Vet inte om jag är knäpp? Men skulle vi tillsammans kunna hjälpa någon av dessa drabbade kvinnor genom att samla in pengar som betalar en peruk eller ger ett bidrag till köp av underkläder? Eller så gör jag det här på mitt egna lilla vis i liten skala. Vad säger ni? Om jag får respons på iden kan jag tänka mig att managera upp det. Jag vet hur mycket allt stöd och hjälp av all möjlig och omöjlig karaktär har betytt för mig. Jag har länge funderat på hur jag skulle kunna ge tillbaka eller vidarebefordra den generositet som jag mött. Kanske är det här ett sätt? Eller inte?
Ni har säkert hört talas om att det är ett bra att skriva ner saker man tänker på för att kunna slappna av. Nu har jag skrivit av mig en av tankarna som far. Ta emot!
