jagvågar.blogg.se

Vän av ordning tänker säkert... Vad är det hon ska utmana den här gången då? Lugn. Har inga idéer på lut och inte heller tänker jag involvera någon tredje part. I dag handlar det om dig själv. För att våga utmana sig själv är vad livet handlar om. När vi är små barn så utmanar vi oss själva att krypa, gå, cykla, läsa och våga göra nya saker. För den som vågar så öppnar sig oändliga möjligheter. Varför ifrågasätter så många då att utmana sitt inre jag?

 

De flesta TV-serier fylls av intriger, problem och situationer som gör att det ska hända något och att historien ska bli spännande och intressant att följa. Det likadant med livet. Du är din egen regissör och avgör själv vad nästa avsnitt ska handla om, vilka som ska vara med och hur avsnittet ska sluta. Kanske en fortsättning som följer Nå, jag minns hur jag reagerat för länge sedan över att väldigt många i de olika serierna gick hos terapeuter och psykologer. Alla hade någon som de besökte återkommande för att lätta sitt hjärta. Har insett att det blir allt vanligare även i det riktiga livet. (Kanske ett ålderstecken med mitt-i-livet-kriser, eller kanske rent av en mognadsfråga?)

 

För den som aldrig har provat att gå till en terapeut/psykoog/kurator/coach..... kärt barn har många namn... så kan det te sig skrämmande. Jag har under mitt vuxna liv vid några olika skeden i livet tagit hjälp av professionellt stöd. Som för så många andra så har det varit vid skeden i livet där kriser inträffat. (I kriser blir människan mer kreativ än någonsin.) Effekten har varit slående och jag har blivit omkullkastad över hur mycket bättre man mår om man vågar utmana sig själv och sina inre tankar. För det är det som är budskapet i den här bloggen. Att våga utmana sig själv. Att våga tillåta sig själv att växa som människa. Att våga tillåta sig själv att må bra.

 

Det finns ingenting som säger att man ska gå omkring och må dåligt. Jag följer en hel del kloka män och kvinnor på Facebook och får ta del av klokskaper som de säger eller förmedlar. De påminner mig om värden i livet som är viktiga och kan få livets väckarklocka att ringa då och då. I dag läste jag på Personligt Ledarskap vad Torkild Sköld hade skrivit. Det var så bra, och to the point, att jag citerar honom här:

 

 

Som med allt annat så krävs det träning! Vi har muskelminne och vi har hjärnminne. Om vi bryter en arm så tvekar vi inte att söka hjälp hos den som kan hjälpa oss med att rätta till problemet. Men när livet bråkar med dig och du får hjärnspöken, som du t o m kan förstå är hjärnspöken, så känns det som om många föredrar att dra täcket över huvudet och hoppas på bättre tider. Jag är den siste att vilja lägga mig i hur var och en väljer att göra. Det handlar om just det. Att vi alla har ansvar för vårt eget liv. Men genom att gömma sig, behålla offerkoftan på, inte våga utmana sina rädslor, leva med dåligt samvete, gå emot sina värderingar eller inte stå upp för sig själv är faktiskt onödigt. Helt enkelt onödigt. Och väldigt bortkastat.

 

Jag har lärt mig att det bara finns två grundkänslor inom oss. Kärlek och rädsla. Alla andra känslor kommer därifrån. Om du möter någon som är arg, bitter eller ledsen så bottnar det säkert i en rädsla. Kanske för att inte räcka till, göra fel eller för att det ska vara för sent? Och för att kunna älska någon annan så behöver du kunna älska dig själv. Och för att kunna göra det så behöver du acceptera dig själv, ditt beteende och din situation. En ocean av möjligheter alltså.

 

Träning ger färdighet även mentalt. När jag tänker efter på människor jag möter som jag blir imponerad av, inspirerad av och ser upp till så är det personer som känns starka mentalt och som lever i nuet. Fundera över vilka dina förebilder är. Fundera sen på om du tror att deras framgång har varit gratis eller om de har fått träna för att komma dit där de befinner sig i dag.

 

Jag avslutar med ytterligare ett citat, denna gång från Jesper Caron (Framsteg):

 

 

Sätt i gång och träna och ta ansvar för din egen lycka! Heja dig!

 

 

 

 

Det var länge sedan jag skrev något. Har tappat orden för ett ögonblick. För det är just vad det är. Ett ögonblick i det långa vi kallar livet.

 

En av mina fina vänner, Jessica Bergsjö, fyller år i dag. Hon har bett om gemensamma minnen och hurrarop på sin facebooksida. Helt plötsligt kände jag mig inspirerad att blogga och skriva. Så Jessica- här kommer några minnen och tankar om dig och vår vänskap. Och jag tänkte att du som skriver krönikor, bloggar och gör avtryck skulle få en särskild plats i den här bloggen.

 

Och jag hoppas att alla mina fantastiska vänner tar åt sig ända in i benmärgen. Ingen nämnd och ingen glömd... Ni är så många som har gjort så mycket för mig och många andra. Ni är fantastiska varenda en! Här kommer min hyllning till er. Ni gör mitt liv rikare. Så mycket rikare.

 

I tider då livet är motigt och tufft så märker man vilka som står vid ens sida och vilka som viker av, eller kanske bara försvinner ut i periferin. Vi är som människor olika och tacklas med livet på olika sätt. En del viker undan, en del attackerar och en del undviker. Jag är lyckligt lottad som har alla sorter runtomkring mig. I tider av sjukdom och bedrövelser har jag haft händer som sträckt ut sig mot mig, axlar som tagit emot mitt tunga huvud och lyssnande öron på ändlöst långa samtal. Inbjudningar, resor, upplevelser, utmaningar, fikapauser, luncher, fester och promenader... Kärleken och vänskapen har haft många ansikten. Jag är så tacksam.

 

Jessica är en sån där människa som gör avtryck var hon än går. Genom sina radiokrönikor har hon fått en plats där hon öppet kan ifrågasätta och sätta regler på spel. Som t ex när hon ifrågasatte varför det så populära fenomenet cykelfester bara vänder sig till etablerade par och utelämnar ensamstående. Eller när hon ställde sig bakom min utmaning med att få fram fler underkläder för oss med bröstprotes. Hon gick egenhändigt omkring i butikerna och ifrågasatte och utmanade dem att "göra rätt". Heja dig!

 

Genom att sätta fantastiska ord på det många känner samlar hon kring sig anhängare och påhejare. Jessica står längst fram på barrikaderna med flaggan i topp. Hon har mycket mod i sig den kvinnan. På många sätt är den här stan för liten för henne och hennes potential. Men hon har en förmåga att göra det mesta av det hon har. 

 

Vi har inte känt varandra så länge. Jag har många vänner som jag har haft mycket längre. Men du har tagit en plats i mitt hjärta. En av de egenskaper jag vill hylla hos dig på din födelsedag är din förmåga att sätta dig in i andras situation. När jag var som sjukast så kom du förbi med små presenter, helt utan anledning. Valet av presenter visar hur intagande och uppmärksam du är. Till mitt skalliga huvud fick jag en fin mössa och till mitt glåmiga och bleka ansikte fick jag ett läppglans. När det vankades Guldfest förstod du, utan att jag sade något, hur det kändes för mig. Att ge sig ut i de domäner där jag vanligtvis brukar befinna mig, bland hela näringslivet och bland så många vackra och utsmyckade människor. Du tog initiativet och bjöd in mig till en dag med guldkant. Make-up, manikyr, frisörbesök och fint sällskap. Du rustade mig med ett lager av omtanke så jag vågade. En dag som jag aldrig kommer att glömma.

 

Vi har precis avslutat ett test tillsammans. Du bad om hjälp att lära dig att springa. Och nu har vi sprungit tio gånger. Och det är klart att du kan springa. Du har alltid legat långt före många andra. Frågan är väl bara om du vill. För är det något som styr frk Bergsjö så är det nog viljan och lusten. Precis som det ska vara. Du ska veta att jag ser upp till ditt mod, din beslutsamhet och din affärsmässighet. Lika mycket uppskattar jag den värme och kärlek som jag ser hur du så generöst delar med dig av till din omgivning. Du räcker till till så många. Och jag önskar dig en fantastisk födelsedag i en smått otrolig inramning- som symboliserar den du är. Så klart att du ska jobba på Sweden Rock! Du kommer att göra succé. You rock, girl!