I dag är början på resten av ditt liv
När det kommer till vissa saker är vi människor verkligen flockdjur. Så här efter nyår och nyårslöften är säkert gymmen överfulla med trinda kroppar som flåsar på löpbanden. Jag vet ju inte. Jag själv är ju inte där. Men... snart så... Men visst är det nästan komiskt hur vi rör oss i flock. Vår generation är känd för att vara så självständig och individuella val känns självklara. Ändå är vi inte mer komplicerade än så. Nytt år. Nya möjligheter. Work it, work it! Det är inte fråga om diet. Bara vilken.
Själv känner jag ett större behov än någonsin att stänga ner och göra bokslut och öppna upp ett nytt blad att fylla med upplevelser, känslor och lycka. Det här med att gå igenom en kris har fått en helt ny dimension för mig under det gångna året. Och jag har även fått insikt i att det inte bara är den direkt drabbade som dras med i skiten, utan att den närmsta omgivningen får vackert buga och ta emot. Och ta emot.
Jag tänker inte älta mer det som har varit. Som sagt- se framåt var det. Men vill gärna lista Ögonblick jag minns från 2013. Dessa ögonblick och även situationer (ni vet sådana där det händer något, när världar krockar, möten sker eller det känns extra mycket...) Dessa ögonblick kommer jag vårda ömt, ta med mig och förhoppningsvis är det bl a dem som kommer få mig att växa. Många är så klart tunga. Men många är också fyllda av glädje, lycka och kärlek. De ögonblick då vänner och familj gjort det där lilla extra och verkligen ställt upp, hört av sig eller delat med sig är alldeles för många att lista här.
- Nyårsafton 2012-2013. Den första nyårsafton på länge, länge som jag kände att jag var där jag ville vara.
- En härlig vårhelg i Göteborg med kärleken. Lyx, mys och "club-upplevelse".
- När jag gick i mål på Stockholm Marathon 1 juni. Världsmästarkänsla!
- Besöket på sjukhuset då jag och min kärlek fick beskedet att jag behövde operation. Framför allt när vi satte oss i bilen och allt rasade... och jag insåg att jag var tvungen att åka hem till barnen och berätta.
- När jag och ett par fantastiska väninnor anordnade en oförglömlig Sommarfest på Ekerum.
- Min systers 50-årsdag då hela släkten var samlad och hade en fantastisk dag tillsammans.
- Sista helgen innan operationen då min kärlek tog mig med ut i skärgården. Klippor, öppet hav, skärgård, sol, värme, tältning och campingliv. När har livet varit bättre?
- När vi på klipporna i solen en varm dag i juli nåddes av beskedet att Lennart gått ur tiden.
- Dotterns glädje när hon spelade Bullerby Cup.
- Härligt varma sommarkvällar på uteplatsen i Oskarshamn.
- Beskedet att Lindex nappat på min utmaning och att lilla jag faktiskt gjort skillnad.
- När håret föll hos perukfrisören.
- 11 september. Första cellgiftsbehandlingen. Say no more.
- Bottenfyllda sjukhusvistelser vid perioder av infektionskänslighet.
- En välbehövlig och fantastisk get-away och paus i Köpenhamn i november.
- Första julen med nya familjen.
- 27 december. Sista cellgiftsbehandlingen. "Min" sköterska Susanne applåderade för mig när jag anlände i korridoren.
New beginnings
Som så många andra så kryper det i kroppen av att "start fresh". Mina garderober svämmar över och min klädkammare är mitt hems största katastrofområde just nu. Inspireras av artiklar i tidningar och reportage och paneler i tv-sofforna. "Så här sorterar och rensar du!" Tydligen ska man inte nöja sig med att ta lite på ytan, utan man ska tömma hela klädkammaren och börja om... jisses. Inser att det är ett större projekt än en förmiddag. Men vet att det behövs. I går kväll när jag borstade tänderna tittade jag på tröjan jag hade tagit på mig då jag blev lite frusen på kvällen. Den tog jag från garderoben med "slit-och-släng- inte så fina men duger hemma". Det var en munkjacka från min tid på WM-data (!). Den fick vi i samband med att företaget firade 30 år. Det var enligt trycket på tröjan 1999. Hm. Det innebar att tröjan i sig själv firar 15 år i år. Tror inte jag har använt den på minst ett par år. Men. Det är ju inget fel på den. Den är hel och ren och ganska go fortfarande. Men jag inser att jag har ett problem när jag har så gamla kläder som jag använder så sällan vid sidan av allt jag inhandlat sen dess. Då blir det fullt. Så dagens projekt är att fylla minst två svarta sopsäckar med kläder och åka i väg med. Minst! Och det vore bara en bra början. Jag får helt enkelt nöja mig med att krypa in i kläder av nyare årsmodell, även en kväll hemmavid.
Tror jag har skrivit om det här med garderober och system tidigare. Många förespråkar att "byta ut" innehållet vid årstidsskiften. Ha sommarkläder framme halva året och vinterkläder halva. Men ärligt. Hur fungerar det? Jag förvarar mina kläder i just klädkammaren. Året om. Har inget extra förråd någonstans. Jo, ett förråd på bostadsområdet. Men det är katastrofområde nr 2. Tydligen ska man schemalägga även en rensning där under året enligt experterna. Hm. Är det någon som behöver en extra barnbilstol, en matta eller kanske behöver någon stor blomkruka? Call me!
Det är alltid en skön känsla av att slänga ut julgranen och plocka ner tomtarna. Ljusare och luftigt. Städa ur och släppa in ljus och vänta på våren. Likt hemmet så känner jag också en vilja att komma i gång själv. Behöver det mer än någonsin. För ett halvår sedan sprang jag Marathon. I dag flämtar jag när jag går mellan hemmet och bilen. Nu lägger jag upp en plan för att komma tillbaka i form. En träningsplan som skiljer sig lite från tidigare. Men med lika tydliga mål. Och viktigare mål. Och jag är motiverad. Saknar min kropp. Håret börjar anas som kort kort stubb. Fortare fortare säger jag. Men inte heller här kan jag påverka.
Nya chanser
Jag hoppas på nya utmaningar och chanser under det kommande året. Behöver dem och är redo att ta mig an dem. Jag har lärt mig mycket av det gångna året, på många plan. Jag hoppas att jag fått med mig en ödmjukhet för livet, kärleken och människor och kan lägga det på min plussida. För det behövs. Jag har slitit duktigt på både mina närmaste och mig själv. Har fått rådet av många att "vara snäll mot mig själv". Jag hade tänkt att mottot för 2014 får bli "Var snäll!" Men vid närmare eftertanke och lite googlande och läsande av artiklar m m så fick jag klart för mig att snälla flickor och karriär/jobb inte går hand i hand. Kanske en modifiering av behövs? Ska fila på det och återkommer! Jag hittade (nätet är fantastiskt!) en krönika som Jennifer Österlin, världsmästare, europamästare och svensk mästare i thaiboxning skrivit.
Läs hennes krönika i helhet:
http://www.fightermag.se/2013/12/21/kronika-behandla-dig-sjalv-du-behandlar-andra/
http://www.fightermag.se/2013/12/21/kronika-behandla-dig-sjalv-du-behandlar-andra/
Hon skriver bl a:
"Hur kommer det sig att man, även jag, ibland tänker saker om sig själv, som man aldrig någonsin skulle tänka om – än mindre säga till, sin bästa vän?
Varför är vi inte alla mot oss själva så som vi är mot vår bästa vän? En bästa vän är man sig själv med, och är ärlig och respektfull mot. Låt dig själv få samma förlåtelse och överseende som du ger till andra. Samma chans, och möjligheter."
"Jag klappar min älskades kind och säger ”du är fantastisk”, och idag ska jag nog ta och göra det med mig själv… Helt utan anledning. Det tycker jag att du ska göra med. För det är precis så som det är. Jag har rätt att vara precis lika fantastiskt som vem som helst. Även i mina egna ögon."
Nähä hörrni. Nu måste jag ta tag i den här dagen. Klädkammaren var det va? Kram!
PS... tack och tips!
Måste passa på att ge en otrolig eloge och ett stort hjärta till personalen på Cytostatikamottagningen på sjukhuset i Kalmar. Fantastiskt stöd och mer än en hand att hålla i. TACK!
Team Olmed i Kalmar säljer numera både underkläder och badkläder för oss med bröstprotes. Jag vill gärna tipsa er som har vänner som kan ha nytta av det utbudet. Spread the Word! Jag fick förmånen att vara med på ett hörn och hjälpa till. Roligt!
