Var rädda om varandra!
Redan sexologen Malena Ivarsson uppmanade oss att vara rädda om varandra då hon intog TV-sofforna på var det 80-talet och gav oss råd. Inget komplicerat, men ack så svårt.
Jag har fått tid för reflektion. Tid för att stanna upp och göra förändringar. Låter självklart men är inte något självklart. Under den sista tiden slår mig faktumet hårt i huvudet. Att det gäller att leva här och nu. Jag träffar dem varje morgon i väntrummet på sjukhuset. En del har peruk. En del har mössa. En del ser "helt friska ut". Jag har också fått dåliga nyheter från flera håll de sista dagarna i min omgivning. Alla drabbas av den här jävla sjukdomen. Jag är så glad, så glad att jag är på väg ur det och inte på väg in i det. Så glad så glad. Men så ledsen så ledsen för allt elände som den har skapat och bidragit till. Bare with me!
Vi kan inte ta något eller någon för given. Var ödmjuk för livet. Ta vara på det du har här och nu. Gör så gott du kan. Och ge dig själv och dina nära tillfälle, möjligheter och chanser. Lev här och nu. Inte i det som varit och inte heller i det som du inte vet något om, nämligen framtiden. Output blir inte bättre än input. Var inte så naiv att du hela tiden strävar efter mer i stället för att vara nöjd där du är.
Min uppmaning till er påminner om den som Sergeant Phil Esterhaus upprepade i TV-serien Spanarna på Hill Street. Han inledde varje dag med att uppmana sina kollegor "Let's be careful out there." Var försiktiga där ute. Och var rädda om varandra!
