jagvågar.blogg.se

Vi behöver alla  känna en tillhörighet någonstans. Många pratar om utanförskap. Jag väljer att vända på det och prata om innanförskap i stället. Ända från barnsben då det handlar om att få vara med. Att bli vald. Att inte bli nekad att vara med. Tänk så många som kämpar för sin tillvaro. Har på nära håll sett spår av mobbning av barn. Samhället brottas med allvarliga problem här. För personer som hamnar utanför tror jag lätt hamnar i fel sällskap och i fel sammanhang. Rörelser med tvivelaktig agenda välkomnar vilsna själar och ger dessa det som de trånar efter. En gemenskap. Och i strävan efter bekräftelse och tillhörighet så begår en del misstag som de får sona för resten av sina liv. Ofta rapporteras nyheter där unga människor över en natt kallas brottslingar. Ytterligare en tragisk händelse som fått stora rubriker, det fruktansvärda som hände vid Allsvenskans premiär i Helsingborg. Ett liv har släckts och vi står undrande och bedrövade bredvid. Vi försöker förstå. På nyheterna i morse hörde jag att den unga man dom var skyldig till det hemska brottet sent i går kväll överlämnade sig till polisen. Jag tänker, som den mamma jag är, att den mannen är också någons barn. Det är svårt att tänka sig den vånda han måste ha känt mellan tiden då mordet/dråpet skedde och då han klev in på polisstationen. Jag vill inte på något sätt ursäkta honom. Det finns inga sådana ursäkter som räcker till. Men jag hoppas innerligt att jag och du slipper genomgå det som han och hans familj genomgår nu. Och likaså offrets familj och vänner. 

Vad jag vill komma fram till är vikten av att bli sedd och få vara delaktig någonstans. Vägrar tro att det här var något annat än olyckliga omständigheter och misstag tillsammans med idioti och vansinne. Vi ska inte behöva leva i oro och rädsla. Alla ska vi ha rätt att leva. Tillsammans med likatänkande och oliktänkande. Respekt för din nästa och allt det där.

Jag har varit lyckligt lottad genom livet. Har inte hamnat i fel sällskap. Jag har många gånger skrivit om vikten att ge sina barn rätt värderingar. Med rätt värderingar och attityd tillsammans med drivkrafter och ett mål med sitt varande har jag svårt att tro att man hamnar så fel som i Helsingborg. 

Det pratas mycket om integration. Det är extremt viktigt att vi lyckas med det. Vi får en chans. Kanske flera. Men det är viktigt att vi inte ger upp. Mycket handlar förstås om förståelse och acceptans också för det vi inte förstår. Jag kan dra en parallell till min sons online-spelande. Jag fattar inte  hur de kan sitta där timme efter timme och spelet LOL förstår jag ingenting av. Strategispel och game. En del med rankingsystem som gör att man kan klättra i en hierarki och i en värld där jag inte befinner mig. Har förstått så mycket att min son är rätt duktig i alla fall. Han har ett anseende att leva upp till i det sammanhanget. Och även om inte jag förstår det så måste jag acceptera det för att visa honom respekt. Annars kan konsekvensen  bli att han vänder sig från mig. Tror inte att integrationsfrågor är så mycket mer komplicerad än så faktiskt. 

Det blev en tidig uppgång och avfärd i morse mot Göteborg. Men jag känner enbart en glädje över att få vara med. Det är bara ett par veckor sedan som jag hade reseförbud och inte kunde lämna stan på grund av mina behandlingar. Tillbaka i vardagen på riktigt igen. Och minns tillbaka för ett år sedan då jag var på Innovationsriksdagen i Lund. Det var efter det som min kamp mot sjukdom började. Ett år sedan snart. Och jag är så jävla glad att behöva gå upp tidigt och att få åka på Innovationsriksdag. En gemenskap där jag hör hemma. Så det så!

För den som är mer nyfiken på vad Innovationsriksdagen är kommer här en länk: 

http://www.sverigesinnovationsriksdag.se/program-20076550