jagvågar.blogg.se

Sitter vid köksbordet och lyssnar till radion som skvalar och ljudet från diskmaskinen som gör jobbet åt mig. Genom det alldeles fruktansvärt skitiga fönstrena kommer ljuset in och avslöjar allt. Här går det inte att dölja något. Lägger ett par intensiva och roliga veckor på jobbet bakom mig. Härligt att vara i gång igen. Försöker att komma i håg att inte gå i gång på alla cylindrarna samtidigt utan hushålla med hästkrafterna. Men i bland tar jag kurvorna på två hjul, det måste erkännas. Äntligen en efterlängtad påsk och jag drar i handbromsen och parkerar mig själv för några dagar.

 

Sen är det allt annat också. Det är svårt att hitta fram och i bland känns vägen snårig. Påminner mig själv om att livet går upp och ner. Det är tjusningen med livet, men också utmaningen. Det vi själva kan göra är att påverka hur vi tar oss an utmaningarna och vad vi gör av det vi har. Ställ dig frågan då och då- "Hur vill du ha det? Egentligen?" Kraften som vi har i våra hjärnor är enorm. Genom att tro på något blir det verkligt. Genom att satsa får du utdelning. Jag brukar säga att du får vad du förtjänar. Som man bäddar får man ligga. Du avgör själv vilka förutsättningar som du ger dig själv och din omgivning. Om du ger så får du.

 

Brukar ju tjata om det här med reflektion. Det är det som ger krydda till allt. Genom att stanna upp och refletera så uppskattar du det du faktiskt har. Eller upptäcker att du inte är nöjd. Ingen förändring är omöjlig.  Men du måste bestämma dig. Snart har det gått ett år sedan jag fick besked om att jag var sjuk. Det har varit på många sätt ett helvetiskt år. Roade mig med att titta tillbaka på vad jag skrev på den här bloggen för ett år sedan. Innan. Så här skrev jag den 30 april, 2013:

 

 

Livet händer oss alla. Motgångar och sjukdomar slår ner och skövlar. Lycka lägger en varm filt över oss i bland. Vi vet aldrig vad som händer i morgon. Mitt recept för lycka är- gå all in!

 

Kommer att spendera helgen både i Kalmar och i Oskarshamn. Ser verkligen fram emot att få plantera och jobba i trädgården. Härligt att få använda kroppen och känner ett behov av att få se saker att växa. Håller på att ta upp golfen igen efter 13 år i malpåse. Är anmäld till en nybörjarkurs och numera ligger ett klubbset i bagageutrymmet på bilen. Är riktigt taggad och ser fram emot många timmar på golfbanan och det umgänge som det ger. Har länge saknat en hobby. Kanske det är dags nu?

 

Blir varse hur fort tiden går genom barnen. Sonen kraxar med rösten, opponerar sig mot allt och äter konstant. Har två syskonbarn som i vår fyllt 18 år. Gäller att hänga med här. Hade i veckan framtidsdiskussion med sonen. Finns lite kvar att fila på känner jag... Försöker utveckla mitt föräldraskap och ger mig själv både godkänt och icke godkänt. Gör som de flesta av oss så gott jag kan.

 

Påminner mig själv att glädjas över mina nära och kära och uppskatta det vi har. I en tid då krig står utanför dörren och knackar på inte allt för långt härifrån och då vi dagligen påminns om elände som händer så står det tydligt att det gäller att uppskatta det vi har. Förr eller senare så kommer vi ändå att mista varandra på ett eller annat sätt. Och då sorgen och saknaden efter en livskamrat som försvinner ur våra liv slår till så hjälper det att vara nöjd med tiden vi fått tillsammans och med hur vi förvaltade det vi hade. Saknaden och tomheten är tung nog att bära ändå. 

 

Påsken är för många en tid av stillhet. Minns hur vi inte tilläts att ha roligt på långfredagen när vi spenderade påsken med mina morföräldrar när jag var liten. I dag handlar påsken mer om godis och mat. Vi frossar och firar mer att våren är här. Känns som vi är på rätt köl nu. Dottern hotar med att gå påskkärring i dag trots att jag tycker att hon börjar bli väl stor för den aktiviteten. Tiggeri är ju ifrågasatt i media, men när våra barn klär ut sig till bedårande kärringar med rosor på kinden så har vi inget emot att bidra. Och mig veterligt har ingen av de kärringar som ringer på brist på godis.

 

Var nu rädda om varandra! Njut av ljuset och en härlig tid! Ni hör ju själva- GLAD påsk! En tid för glädje ju.

Vi behöver alla  känna en tillhörighet någonstans. Många pratar om utanförskap. Jag väljer att vända på det och prata om innanförskap i stället. Ända från barnsben då det handlar om att få vara med. Att bli vald. Att inte bli nekad att vara med. Tänk så många som kämpar för sin tillvaro. Har på nära håll sett spår av mobbning av barn. Samhället brottas med allvarliga problem här. För personer som hamnar utanför tror jag lätt hamnar i fel sällskap och i fel sammanhang. Rörelser med tvivelaktig agenda välkomnar vilsna själar och ger dessa det som de trånar efter. En gemenskap. Och i strävan efter bekräftelse och tillhörighet så begår en del misstag som de får sona för resten av sina liv. Ofta rapporteras nyheter där unga människor över en natt kallas brottslingar. Ytterligare en tragisk händelse som fått stora rubriker, det fruktansvärda som hände vid Allsvenskans premiär i Helsingborg. Ett liv har släckts och vi står undrande och bedrövade bredvid. Vi försöker förstå. På nyheterna i morse hörde jag att den unga man dom var skyldig till det hemska brottet sent i går kväll överlämnade sig till polisen. Jag tänker, som den mamma jag är, att den mannen är också någons barn. Det är svårt att tänka sig den vånda han måste ha känt mellan tiden då mordet/dråpet skedde och då han klev in på polisstationen. Jag vill inte på något sätt ursäkta honom. Det finns inga sådana ursäkter som räcker till. Men jag hoppas innerligt att jag och du slipper genomgå det som han och hans familj genomgår nu. Och likaså offrets familj och vänner. 

Vad jag vill komma fram till är vikten av att bli sedd och få vara delaktig någonstans. Vägrar tro att det här var något annat än olyckliga omständigheter och misstag tillsammans med idioti och vansinne. Vi ska inte behöva leva i oro och rädsla. Alla ska vi ha rätt att leva. Tillsammans med likatänkande och oliktänkande. Respekt för din nästa och allt det där.

Jag har varit lyckligt lottad genom livet. Har inte hamnat i fel sällskap. Jag har många gånger skrivit om vikten att ge sina barn rätt värderingar. Med rätt värderingar och attityd tillsammans med drivkrafter och ett mål med sitt varande har jag svårt att tro att man hamnar så fel som i Helsingborg. 

Det pratas mycket om integration. Det är extremt viktigt att vi lyckas med det. Vi får en chans. Kanske flera. Men det är viktigt att vi inte ger upp. Mycket handlar förstås om förståelse och acceptans också för det vi inte förstår. Jag kan dra en parallell till min sons online-spelande. Jag fattar inte  hur de kan sitta där timme efter timme och spelet LOL förstår jag ingenting av. Strategispel och game. En del med rankingsystem som gör att man kan klättra i en hierarki och i en värld där jag inte befinner mig. Har förstått så mycket att min son är rätt duktig i alla fall. Han har ett anseende att leva upp till i det sammanhanget. Och även om inte jag förstår det så måste jag acceptera det för att visa honom respekt. Annars kan konsekvensen  bli att han vänder sig från mig. Tror inte att integrationsfrågor är så mycket mer komplicerad än så faktiskt. 

Det blev en tidig uppgång och avfärd i morse mot Göteborg. Men jag känner enbart en glädje över att få vara med. Det är bara ett par veckor sedan som jag hade reseförbud och inte kunde lämna stan på grund av mina behandlingar. Tillbaka i vardagen på riktigt igen. Och minns tillbaka för ett år sedan då jag var på Innovationsriksdagen i Lund. Det var efter det som min kamp mot sjukdom började. Ett år sedan snart. Och jag är så jävla glad att behöva gå upp tidigt och att få åka på Innovationsriksdag. En gemenskap där jag hör hemma. Så det så!

För den som är mer nyfiken på vad Innovationsriksdagen är kommer här en länk: 

http://www.sverigesinnovationsriksdag.se/program-20076550