När det blir fel hur man än gör
I bland står man som en åsna mellan två hötappar. Känner sig, in fact, lika dum som en åsna. Inga beslut känns mer rätt än det andra. Vilken hötapp man än väljer så blir det fel. Någon blir besviken, känner sig bortprioriterad eller blir t o m sur. Och då. Då känner man sig usel och dum som tog fel beslut. (Eller är verkligen rätt beslut alltid det som upprör omgivningen minst?)
Uppslukad av många i omgivningen och händer som sträcker ut en hand och ber om något. Vem känner inte press på sig när man passerar en tiggare som sträcker ut en hand och lägger huvudet på sned. Får plötsligt en idé om att det kanske är så man skulle göra? Ställa sig framför spegeln, lägga huvudet på sned och säga till sig själv: "Prioritera dig själv nu."
Efter en fantastiskt rolig men intensiv vecka-på alla plan samtidigt- flydde jag fältet i dag. Prioriterade mig själv. Lade hjärnan och alla val , krav och prioriteringar på is. Kändes bra ända tills jag skadade mig i fingret, förstod att min prioritering ifrågasätts och fick parkeringsböter. Allt inom loppet av en halvtimme. Då gäller det att stå upp för sin prioritering och sig själv.
I bland blir det fel hur man än gör. Sånt är livet. En gör så gott en kan...det var det där med good enough och att ta syrgasmasken till sig själv först. Jäkligt lätt att skriva sånt här och så jäkla mycket svårare att leva som man lär.
Helg, egentid, kärlek, vänskap och fest. Blir bra det här! Inte alls fel när jag tänker efter. Mer rätt, hur jag än gör!
