Ett sjuhelsikes år. Not more nor less.
Nytt år. Nya möjligheter. Men, brukar ju predika om det här med reflektion. Ett bra sätt att sätta punkt. Och gå vidare och sätta nya mål.
Året 2012 har för mig på många sätt varit ett riktigt skitår. Nådde botten, slog i...och reste mig igen. Det är väl det jag tar med mig som årets största lärdom. När jag förlorade mig själv och allt jag stod för så fanns det till slut bara en väg att ta. Upp från diket. Från ondska till godhet. Till ett liv som fylldes av mycket skratt och värme.
Mina vänner som stod med öppen famn. Vänner gör verkligen livet så mycket rikare. Ensam är inte stark. Och så mycket roligare det är att göra saker tillsammans... Och oj, så roligt vi har haft i år Babes... lördagsfika på Holmgrens, otaliga fester, nedslag på de öländska stränderna- lever ännu på lata eftermidagar i Köpingsvik, hårt arbete under IronMan och inte minst en osannolikt rolig resa till Köpenhamn i april... "Nu kommer di smukke damerne" (läs: testosteronchock) och en galen helg i Borgholm med och utan konsert...och en privat champagneprovning. Som väl är har allt balanserats mot träningar och några roliga lopp tillsammans. Fantastiskt roligt! Skulle inte vilja vara utan ett enda ögonblick! Det är kärlek. Tacksam för alla upplevelser och galna upptåg.
Förutom tid tillsammans med fantastiska och härliga vänner så har året också innehållit mycket upplevelser och goa stunder med barnen och resten av familjen. Härligt att få följa barnen och otäckt att se hur fort de växer upp till självständiga människor med starka viljor, integritet och unika personligheter. Under året har jag blivit bättre på att vara närvarande med barnen och försökt ta igen förlorad och bortslösad tid. Som tur är är det inte helt lätt. De har ingen större lust att hänga med sin mamma när kompisar, fotboll och annat hägrar... men har har många ljusa minnen från sommarens tripper till Västkusten och Stockholm. Härligt att resa bort tillsammans och få rå om dem utan vardagens "konkurrens". Det är alltid härligt att umgås i vår stora familj. Summerar året med övernattningar i syrrans hus i Rockneby, korvgrillningar till lunch, badutflykter, utflykt till Fotografiska, barnupptäcktsfärd i Stockholm som inkluderade klaustrofobiskt besök i Stadshustornet, firande av födelsedagar och små utflykter tillsammans med syskonbarn. Det som ändrar sig är att det blir allt längre drasutar som vi drar runt på, med längre hår, mer modemedvetna tjejer... småspringande barnsteg och små barnahänder som klamrar sig fast känns allt mer avlägset. Barnen växer. Och jäklar om det inte känns som om jag har vuxit i år också. Ler när jag tänker på att jag då och då känner mig som en av tonåringarna i släkten med den livssituation jag är i.
Ja. Livet går vidare. Ett år som började i kaos har faktiskt ordnat till sig riktigt bra. Puh. Med en god magkänsla och tillförsikt möter jag 2013 och tänker att det kan bara bli bättre! Så mycket bättre.
