Äras de som äras bör
Guldskimret lägger sig över vår stad. Det är Guldfest på lördag! Helt plötsligt så struntar vi att vara så där svenska och lagom. Härlig injektion av skryt, självförverkligande, beröm och massor med glitter och glamour. Och det i ett kallt, blåsigt, vintrigt och (ursäkta språket) jäkligt tråkigt februari som har mycket mycket mer att önska. Timingen couldn't been better. Ler för mig själv när jag tänker på hur många vi är som under en längre tid planerat vad man ska ha på sig. Har personer runtomkring mig (inga namn nämnda!) som har beställt upp till tio klänningar på nätet för att prova ut den perfekta stassen. På herrsidan verkar det som om flugan kommer slå igenom i år. Men personligen tror jag att den kräver sin man. Om ni förstår vad jag menar...
Upp på scenen ska alla dessa fantastiska hjältar som gör skillnad. De som i sin vardag kämpar på något sätt. Härligt att några av dem faktiskt får ett erkännande inför 700 personer. Ofta kämpar nämligen dessa hjältar på i skymundan. Några av de viktigaste priserna, enligt mig, är de som går till "Bästa medarbetare" och "Bästa arbetsplats". Det sista är ett helt nytt pris, men ack så viktigt! Härligt när det inte bara är cheferna som står på barrikaderna tycker jag. Det är annars ett alltför vanligt fenomen. I mina ögon är den bästa ledaren den som vågar släppa fram medarbetarna och ta ett kliv tillbaka. Den norske hotellkungen Stordalen berättade för lite sen i Skavlan-soffan att mycket av hans framgång ligger i att han vågar anställa personer som är duktigare än han själv. Hear, hear!
Så, den här veckan så vaxas det, ansas det, brun-utan-solas det säkert på många håll och kanter. Frisörer och skönhetssalonger får säkert ett uppsving inför helgen. Lite roligt är det ändå när man tänker på hur mycket tid och energi det läggs från alla. Och ännu roligare är det när man tänker på att samma personer också är dem som diskar, skurar sina badrum och sorterar sopor...
De största hjältarna är de som levererar utan att kräva tack tillbaka. Funderar på att kanske inrätta någon form av utmärkelse här hemma. Veckans vardagshjälte? Och den här veckan skulle priserna se ut så här:
- Veckans glädjespridare- Min dotter som skrev en fin berättelse om mormors sommarställe på Västkusten. När hon läste upp den på telefon för mormor så började solen att skina och fåglarna kvittra.
- Veckans guldstjärna- Sonen som klarar läxorna med bravur. Tack vare honom har nu lärt mig Spaniens geografi på nytt (på spanska, claro!) . Menorca, Mallorca, Ibiza...
- Veckans räddare-i-nöden går till min kärlek. Hjälp med barnen, hämtning, middag och stöttning av vraket jag.
(Prisudeltning sker bland de närmaste, i mysbyxor och luvtröja.)
En riktigt hjälte, som jag gärna vill passa på att lyfta fram är Lennart Skoog, min mammas man. Under många år var han ordförande i KIUS, Uppfinnarföreningen. Vi har träffat ett otal lustiga människor i vårt hem under åren. Säga vad man vill om uppfinnare, men de är ett annorlunda släkte! Har själv medverkat i produktutveckling och framtagande av presentationsmaterial. Under många år så var Lennart hela föreningen och den som mötte alla med idéer. Han agerade bollplank, stöttade kring patent och vägledde. I år har samma förening fått lite mer muskler och arrangerar i maj Uppfinnarriksdag. Jag minns att Lennart under 90-talet också arrangerade samma riksmöte. Inte förstod jag då vad det var han gjorde egentligen. Vilken insats det var han bidrog med. Men i mitt jobb i dag så möter jag ständigt hans gamla hejdukar och kontakter. Jag går liksom i hans fotspår, och alla minns Lennart som en hjälte. Jag kommer i håg att jag faktiskt en gång för länge sedan såg en annons i Barometern där de efterlyste nomineringar till "någon slags hjälte" i samhället och att jag då, som väldigt ung, ändå skickade in nominering av Lennart. Inser så här i efterhand att det måste ha varit min första kontakt med Guldfesten. Han fick aldrig priset. Men, i mina- och i många andras ögon är Lennart en riktig samhällshjälte. Han får mitt Guldpris!
Har fullt upp med att planera och fixa inför Guldfesten. Vi blir som vanligt ett stort sällskap som går med jobbet och vi delar också ut ett pris. Det är en av många höjdpunkter på jobbet. Så roligt att få lyfta fram ett företag eller en entreprenör som förtjänar sin stund i rampljuset. Det största problemet jag har inför lördagen är om jag ska play it safe och ta mina gamla skor som jag vet jag inte får skavsår i, eller om jag ska inhandla ett par snyggare? Då förstår ni nivån på dilemman...
Den gångna veckan har återigen påminnt mig om att livet inte är för evigt. Sjukdom kan slå till plötsligt och hårt. Vi måste komma i håg att leva här och nu. Glad över den goda utgången.
Och till sist: Leve alla hjältar- både de som vinner, och andra som står bredvid och bidrar!
