jagvågar.blogg.se

Visst söker vi alla efter lycka. När vi är barn drömmer många av oss prinsessdrömmar. Framtiden är rosenröd, kärleken blommar och prinsens ögon tindrar med ögonen. Och självklart kommer han på en vit häst... Att det sedan sker i en perfekt miljö där fantastiska träd, buskar och blommor utgör ett sagolikt vackert landskap, ja det tar vi liksom för givet. Sån är ju verkligheten. Eller... hur är det egentligen?

 

 

Jag har tidigare skrivit om det där ekorrhjulet som många av oss springer runt runt i. I helgen som var så kom jag och min pojkvän att prata om vad lycka egentligen är för något. Jag definierade då något, som jag för första gången känner, som jag nog kan kalla lycka för mig. För mig är lycka en känsla av att vara just där jag vill vara. Att inte känna en längtan vidare eller efter nästa steg... Fram tills nu har jag nog alltid varit en rastlös själ (på gott och ont) och det är nog ett karaktärsdrag för en person som jag, och jag är långt i från ensam, det är jag säker på. Men att aldrig vara nöjd, att hela tiden se till nästa drag och pusha vidare. Då är det svårt att känna tillfredsställelse. Kanske, kanske har det med åldern att göra. Att visheten följer med åren? Att man får lättare att inse vad som är viktigt eller inte och faktiskt känna sig lite jävla nöjd någon gång? (ursäkta språket)

 

Jag har inte någon brådska någonstans just nu. Trivs bra där jag är. Barnen mår bra och är i en härlig ålder där de verkligen utvecklas till egna starka individer. Har träffat en man som faktiskt älskar mig just som jag är. Har en trygg boendemiljö, min släkt och mina vänner har hälsan och jag har ett stimulerande jobb. Och jäklar anåda, om jag inte är lite nöjd. En gång till: Jag är nöjd!

 

Träffade en kvinna häromdagen som påminde mig om den stress som jag lämnat bakom mig, där prestation överstiger det viktiga. Jag minns hur jag tokjobbade i trädgården, piffade i hemmet och helt ofrivilligt hamnade i stressen bland grannar, vänner och kände tryck över att ha "det perfekta hemmet". Den jag träffade bodde i ett nybyggt hus och undrade hur hon hamnat där hon hamnat? Allt var självvalt och väldigt, väldigt bra. Men tempot och allt gjorde att hon inte kunde njuta av det. Vi är många pressade av alla måsten, både uppsatta från omgivningen, men framför allt uppsatta av oss själva. Det sista är viktigt. Och väldigt bra. För det innebär att vi alla också har makten och möjligheten att dra i handbromsen. Stanna upp, lukta på blommorna och njut av naturen, barnen eller din partner. Tävlingen handlar inte om vem som får upp häcken i området fortast, vem som har den perfekta gräsmattan, snyggaste utemöblerna, häftigaste grillen eller nyaste bilen. Tävlingen handlar egentligen- på sikt- om vilka som överlever fasen och fortfarande har en intakt familj kvar efter att sätta bo, småbarnsår och karriärklättring. Been there, done that. Jag tänker och prioriterar annorlunda. Därav min orensade rabatt. Jag brukade ansa och handklippa min stora ligusterhäck. Den blev ju så mycket finare då... Och ja då, jag erkänner. Trädgårdsarbetet var en terapi i en tid då jag inte mådde så bra. Men, det är ju det där med att göra saker för rätt anledning. Hm. Av just den anledningen har jag en ständigt växande stryktvättshög ovanpå en garderob. Tillhörde de som t o m strök örngotten förr... nu får jag leta i högen då jag inte hittar något i klädkammaren.

 

 

Men, jag uppmanar alla- stanna upp i vardagen och känn efter! Dofta på blommorna, se hur allt knoppas och njut av fågelsången som faktiskt kommit tillbaka. Ta en promenad, sätt dig i en stol i trädgården och njut en stund eller ta fram en bok och tillåt dig göra ingenting en stund. (Oj, så bra jag är på det själv då?? Men, jag övar ständigt och jämt!)

 

Många av oss känner oss själva ganska bra. Vi är medvetna om vilken typ av personlighet och beteendestil vi har. Men, jag tror att många av oss kanske inte tänker på mycket på, eller reflekterar över vilka våra drivkrafter är? För mig är det att hjälpa andra, att lära mig saker och att nå framgång. I vardagshjulet så kan man lätt tappa bort sina drivkrafter. Om du inte får utlopp för din kreativitet eller inte känner att du har något inflöde av ny kunskap kan det vara förödande. Så, fundera över vilka drivkrafter som du har, och fundera på om du får utlopp för dem.

 

Lycka ser säkert olika ut för oss alla. Kanske den t o m förändras över tid? Troligtvis. Jag väntar inte längre på den där prinsen på en vit häst, och ni har själva sett hur min trädgård ser ut. Bilen behöver tvättas och dammsugas. Men... kärleken blommar! Det är tur att jag har skaffat mig förståndet (=blivit äldre och visare) och förmågan av att njuta av den. Befinner mig precis där jag vill vara, bland stryktvätt, vardagsmåsten och mycket kärlek.

 

 

PS. Det är vår ute. Solen skiner. Ut och njut av livet. Carpe diem!