Det krävs mod
Det är någonting som håller på att hända. Ett paradigmskifte? Njae, kanske inte. Men nya krafter står och knackar på dörren och det visar sig nu vilka som är välkomnande och öppnar dörren och vilka som slår igen dörren, drar på säkerhetskedjan och låter bli att öppna.
Jag talar om att våga släppa på prestigen. I min omgivning ser jag,möter jag, hör jag talas om och läser jag om brist på ett modernt och modigt ledarskap. Enligt min mening är det alltför många som går på i gamla fotspår. Kanske för att de inte förstår bättre? Men också för att de inte vågar. För att våga släppa in nya initiativtagare, personer som brinner och vill vara med och bidra med sitt engagemang kräver samtidigt att kräver också att våga släppa kontrollen och dela med sig av sitt ledarskap. På kort sikt är det kanske inte så farligt. Personer som brinner brukar vara rätt ihärdiga och den elden pyr vidare och blåser till liv så länge det finns syre. Men på lång sikt så är det som att kväva en eld och lägga en filt över glöden. Det är sorgligt.
I många sammanhang ser jag, tyvärr, exempel på dåligt ledarskap. Förvånansvärt många är protektionistiska, konservativa och försiktiga när de i stället borde ta till vara på den möjlighet som engagerade medarbetare, medborgare eller för den delen barn innebär. För om du tänker efter vilka stora ledare som gjort avtryck i ditt minne och i vår historia så är det personer som allierat sig med rätt personer, vågat tänka nytt och som provar nya vägar. Vi har väl alla haft både bra och dåliga lärare, tränare eller chefer? Fundera på vilka goda egenskaper som de besatt. Vad var det som gjorde att deras ledarskap gick hem och gjorde att du utvecklades? I dessa dagar med uppstart av allsvenskan så ligger mycket fokus på Nanne. Har han lyckats hitta de där kornen, ge luft till de nya att hitta sin plats och utvecklas eller kör han på med gamla beprövade kort. Inom idrotten är det väldigt rakt på sak och upp till bevis. Egentligen är det samma sak överallt, men det blir inte lika tydligt och inte i tabellform.
Min lista på förödande ledarskap
- Prestige.
- Kontrollbehov.
- Hierarkiskt tänkande.
- Feghet.
- Otydlighet
Det känns som om frågan om vår regions framtid aldrig har varit mer på tapeten än nu. Vi pratar om samverkan över gränser och i tidningen ställs vi mot Växjö i kampen om att vara en attraktiv plats att bo på. Jag välkomnar debatten. Tävling och konkurrens är bra. Det är då vi vässar våra klor ytterligare. Och för att koppla det till det här med ledarskap så verkar det vara som om Växjö har vågat lite mer? Heja Kalmar!
Jag är ingen akademiker med en massa tjusiga poäng. Har lärt mig genom att jobba och hämta upp erfarenheter från olika arbetsuppgifter, arbetsgivare, kunder, branscher och framför allt människor. Det är en bakgrund som jag är stolt över. Jag har aldrig känt att jag har behov av att komplettera de akademiska poäng jag har med ytterligare. Det är inte på poängen det hänger. Det är, hur ska jag uttrycka det.... intressant att iaktta den akademiska världen på nära håll i olika sammanhang. Det verkar vara en väldigt gammal struktur som råder innanför väggarna. Där är det titel och poäng som bestämmer vem som gör vad. Det verkar finnas en respekt som sitter i ryggmärgen. Eller är det i väggarna?
Jag har förmånen att möta många inifrån akademin i många olika sammanhang i mitt jobb och ser vilken kompetens som finns där. Tillsammans med den enorma kompetens som många företag ute i verkligheten besitter så borde stordåd kunna utföras. Men inser att de skilda ledarstilarna i de båda lägrena ställer krav på båda parter för att kunna mötas. Tror mycket handlar om respekt för varandra och att vilja mötas.
I föräldraskapet handlar det om att våga möta sina barn med respekt och öppenhet. Då om någonsin ställs vi på prov om vi vågar släppa in, släppa lite av kontrollen och se individerna växa. Har själv sett bristen på effekt av inställningen att "Jag är förälder och jag bestämmer..." i stället för att på ett tydligt sätt visa målet och vägen dit. I många många sammanhang så återkommer vi till vad det egentligen handlar om. Det handlar om vad det är vi kommunicerar. Eller inte kommunicerar. Kommunikation är nyckeln till förståelse och kunskap.
Har alltid varit fascinerad av det här med ledarskap. Vad det är som gör att en del personer har förmågan att plocka fram det där lilla extra hos andra. Att inpirera och motivera är en konst. Prova, vetja!
