Simultan i kubik
Är en sån där som byter toarullen under tiden jag "ändå sitter på toalettstolen". När jag sen ska tvätta händerna tvättar jag av handfatet lite. På vägen förbi hallbänken hänger jag upp en jacka, tömmer en väska med gymnastikkläder när jag passerar på väg in i sovrummet...där jag upptäcker att jag visst påbörjade att byta lakan i morse...
Tror vi är många som hela tiden gör saker parallellt. Och det är klart att det funkar. När det inte går överstyr och blir för mycket. Som just nu. Sitter och gör en presentation för jobbet, läser mail, lagar mat och vet att jag behöver betala räkningarna...innan jag om en liten stund behöver slänga mig i bilen för att hämta dottern från fotbollsträning inne i stan. Då, ja just då känns det som helt rätt ögonblick för att blogga lite. Hm.
I morgon bitti ska jag till Stockholm på ett seminarium. För att kunna åka till Stockholm får jag göra ett undantag från min ambition att i möjligaste mån inte resa under de veckor jag har barnen. I bland krävs omprioriteringar. För att kunna göra det har jag fått ta emot hjälp. Är överväldigad över att för omväxlings skull befinna mig på en plats i livet där hjälpen kommer utan att jag behöver be om den, naturligt och självmant. Då känns det också så mycket bättre att ta emot den... *glad*
Morgondagens seminarium, Stora Attraktionsdagen, genomförs av Kalmarföretaget Tendensor (och också ett företag inom Kalmar Science Park) som bjuder in beslutsfattare från hela landet att lyssna på hur man kan jobba med talangjakt. Konkurrensen om kompetens är stenhård och helt avgörande för vår regions utveckling och tillväxt. Ska bli riktigt spännande! Att arbeta med en regions attraktivitet och utveckling är ett område jag verkligen brinner för och vill bidra inom.
I gårdagens mailskörd trillade ett nyhetsbrev från Stockholm Marathon ner. Tydligen är det 26 veckor kvar till start nu...och träningsprogrammen kör i gång. Förstod på det jag läste att jag bör ligga på en tre pass i veckan och gärna komma upp dryga 3 mil i veckan... här är det största hindret känner jag. Att få in träningen mitt i all annan vardag. Det är min största utmaning. Större än själva träningen tror jag. När jag väl tränar så är jag rätt disciplinerad. Ställde mig på löpbandet i går kväll, bestämde mig för att springa 50 minuter och gjorde det. Och det är inte jättekul att springa på ett band under så lång tid... Men, som med så mycket annat så får man passa på när tillfälle ges.
Nu har jag hunnit hämta dottern. Dags att laga färdigt maten på spisen. Och ja, det är morgondagens middag. Bara en sån sak.
