Prioriteringar
Att sätta sig själv först. Är det egoistiskt, eller är det att "vara snäll mot sig själv"?
Befinner mig i ett spinn där mycket händer på alla plan. Hur jag än vänder och vrider på mig så räcker varken jag eller tiden till för att vara överallt. Då gäller det att prioritera. Häromkvällen fick jag höra av en vän att "jag borde sätta mig själv först". Jag blev väldigt förvånad över uppmaningen, eftersom jag mer känner att jag i bland går på den sköra linjen mellan att prioritera och vara egoistisk.
Hör till dem som lever varannan-veckas-liv och faktiskt oftast känner det som om jag får de bästa av två världar. Nära mina älskade barn med allt vad det innebär varannan vecka och frihet att göra vad jag beslutar mig för den andra veckan.
Om vi stannar upp där en stund. Träffade en klok kollega i Stockholm i veckan som belyste just det. Att inte känna mycket som måsten. I stället för att känna t ex stress över att inte hinna träna så tänkte han: "om jag beslutar mig för att inte träna så innebär det... om jag beslutar mig för att ligga på soffan i kväll så innebär det..." Han har ju rätt. Som allt annat så handlar det om val vi gör. Jämt och hela tiden. Och då är vi tillbaka vid hur vi prioriterar. Kalendern är fulltecknad. Det händer spännande saker. Tempot är högt och intrycken många. Då och då blir det "overload" i huvudet. Och har man då "glömt att prioritera" pauser i planeringen så blir det kännbart då, om inte förr. För hur kul och trevligt allt är så behöver ändå vi som människor ställtid.
Omvänd behovstrappa?
Gå tillbaka till Maslows behovstrappa. I bland känns det nästan som om man vänt upp och ner på den?
Mindre bra middagar i ett "övergivet hem". Du hinner inte (eller visst ja...du väljer att inte träna...) Av olika anledningar får du inte möjlighet att vara med de du tycker om. Barnfri vecka, fulltecknade kalendrar hos dig och dina nära. Pusslar med kalendrarna för att få till tid för att träffas, fylla på med närhet och vänskap.
Men...i tider då dessa basala behov ställs lite åt sidan, så är utrymmet ofta extra stort för egot. Du är med i en massa spännande sammanhang och känner att du utvecklas och får uppskattning.
Hur var det nu med att vara egoistisk? Eller att sätta sig själv och sina egna behov först? Ok, jag kan köpa att jag kunde vara bättre på det i bland. "Varannan-vecka-livet" är ju ändå en konsekvens av ett val, och inte ett val i sig. Att välja sina egna intressen framför barnens någon gång kan ju inte heller vara fel när jag tänker efter. Det är ju en lektion i livet i sig att dela med sig av till barnen. Att man inte alltid får som man vill. Säger jag...som den senaste veckan verkligen har sett mig själv som ett barn som står och hoppar och skriker "jag vill, jag vill, jag vill..." Men, vuxen som jag är så har jag bitit i hop...
Jag är övertygad om att vi som vuxna och som föräldrar ändå har ett ansvar att visa våra barn att jag som förälder också är viktig. Precis som alla människor i deras omgivning är viktiga. Den där puppan som de länge befinner sig i där de är världens centrum måste ändå spricka. Finns många viljor att tillfredsställa, och alla kommer inte att få vad de vill.
Jag summerar den här veckan som en händelserik, spännande och intressant vecka. Har haft förmånen att vara i Stockholm tillsammans med branschkollegor där vi diskuterar och utvecklar, för Sverige, viktiga innovationssystem, verktyg för att vara en del i att utveckla företag och regioners utveckling och tillväxt. Inser att jag är otroligt lyckligt lottad att få vara med och bidra i dessa sammanhang. Årets Marknadsföringens Dag på GFA med BlondinBella och the Brand Man. Två högklassiga föreläsningar på en eftermiddag. Och då har vi dagens stora möte på Varvsholmen kvar. Vi ska prata Innovationsstrategi med runt 100 personer. Det ligger mycket jobb bakom allt det här. Men, det är en enorm tillfredsställelse att få vara med och se frukten av det jobb vi lägger ner. Där är det hög grad av "självförverkligande".
Säger ändå... Thank God it's Friday! Mina hjärtan kommer till mig och aktivitetskalendrarna är fullbokade, mer än vanligt. Men, hoppas ändå, och kommer att välja att den här helgen innehåller det jag mest av allt behöver och längtar efter. Närhet, kärlek...och jäklar om det inte ska bli lite "riktig" mat och träning också!
