Andra chansen...
Jag tror på andra chansen. Att ge alla en andra chans. Och att ta den.
Häromdagen vid fikat på jobbet pratade vi om par som varit gifta länge. Det är fantastiskt tycker jag när man möter par som bevarat kärleken och går genom livet sida vid sida. Nu är det inte alla förunnt att träffa rätt "första gången". I dag firar min mamma och hennes man 24 årig bröllopsdag. Min mamma träffade, vad jag skulle kalla hennes livs kärlek, mitt i livet i fyrtioårsåldern. I den ålder jag är i nu. I dag reflekterade jag över att de "hunnit" vara gifta i hela 24 år, trots att de träffades "mitt i livet". Det är sånt som ger mig, och säkert fler med mig, hopp. Det är inte för sent.
Vi ges alla förutsättningar i livet. Sen är det upp till var och en att förvalta dem. Göra vägval, även om de inte alltid är lätta. För vem har sagt att livet ska vara lätt? Så brukar jag tänka när jag, på min väg och i jakt på min lycka, stöter på hinder, uppförsbackar och idioter som utgör hinder. Andra chansen, here we go!
Något som fick andra chansen i helgen är min hall. Har under en längre tid renoverat min lägenhet. En känsla, en idé har grott i i mig. Hela hallen har varit neutralt vit. Och, visst bor jag i en ganska mörk lägenhet. Men... jag är en person som mår bra av färg. En vilja att ta in färg i hallen blev till ett spontant ryck. Tio i två i lördags svängde jag in på Colorama, bläddrade igenom några kataloger. Fann vad jag sökte och när expediten berättade att hon hade tapten hemma var saken biff. Lördagskvällen var räddad! Och som jag myser i min numera varma, röda hall. Om det inte blir perfekt första gången...gör om, gör rätt.
Det är ju fars dag i dag också. Min pappa finns inte längre. Men jag sänder en extra tanke till honom i dag.Det slår mig att han nog hade tyckt om min röda hall. Han är nog ihågkommen som "mannen som körde den röda vespan med den röda hjälmen."
Nu söndagsmys med kidsen. Välförtjänt middag efter en härlig, lång löparrunda. Weekend completed. Go kväll!
