Lika barn leka bäst?
Jaha. Julen avklarad. Även om vi är många som gör i stort sett samma sak runtom i alla hemmen. Äter alldeles för mycket mat. Dessutom i en salig blandning. När alla ätit och också tagit om ser bordet orört ut. Resterna stoppas in i kylskåp och plockas sen fram med jämna mellanrum under ett par dagar innan de hamnar i soporna. Efter maten bänkar sig smått otroliga 3,9 miljoner människor framför TV:n för att titta på tecknad film. Innan det är dags för att äta mer mat. Är det det här som vi kallar "hederliga svenska traditioner"?? Är det egentligen så mycket att värna om? Kallskuret och TV?
Visst är det lätt att gå i samma "julspår" som alltid. Har inför den här julen blivit påmind om hur lätt det är att bara hänga med. Och hur svårt det är att faktiskt bryta invanda mönster och ta nya vägar. Men har kommit fram till att ändring och förändring är bra. Känns bra att ha bestämt sig för något, velmaja som jag är.
Det här med att tycka olika om saker. Att ha olika värderingar och olika syn är intressant. Ju äldre jag blir, desdo tydligare blir det för mig hur viktigt det är att stå vid mina värderingar. Har svårt för inskränkthet och förutfattade meningar, som är alltför vanligt förekommande, enligt mig. Jag var nog inte ensam om att sitta och gråta framför TV:n häromkvällen när Årets hjältar skulle utses. När Emerich Roth fick ta emot pris för sina insatser att upplysa ungdomar om vad som hände i koncentrationslägrena under andra världskriget blev jag alldeles varm i mitt hjärta. Han talade om hur kärlek kan åstadkomma underverk. Och kärleken lyste verkligen igenom honom. På riktigt. Det är människor som han som påminner om hur vi alla kan göra skillnad för någon. Han såg ungdomarna. Vi kan alla ta oss tiden att se någon som behöver det.
I tider som runt jul då vi umgås mycket med famlj, vänner och bekanta och traditionerna omger oss så blir våra egenskaper och åsikter ofta ännu tydligare. Viktiga saker. Som i fall skinkan ska kokas eller stekas i ugn? Ska det vara mandel eller russin till glöggen? Ska tomten komma före eller efter Kalle Anka? Och är det verkligen ok med en plastgran?
Jag tycker att det är spännande, utmanande och i bland till och med roligt att lägga märke till hur olika vi tycker om saker och ting. Är van med att tycka olika och tycker det är ok. Bara så länge att vi alla accepterar att alla inte tycker som jag. Att ha en tillåtande attityd och en förståelse att världen inte är precis så som jag ser den. Har levt i en lång relation med en person där vi tyckte olika. Om allt. I bland skrattade vi faktiskt åt det. Och i bland slogs vi i blodigt allvar för våra ståndspunkter. Frågan är väl hur viktigt det är i fall disktrasan hänger där den ska och hur pappershögarna ska ligga på särskilda ställen?
Och kan man tycka om en person som faktiskt tycker om när handdukarna är så där läskigt hårda efter tvätt och tork på ställning i stället för mjuka efter torktumling? Svaret på den frågan är: Ja. Mycket. Särskilt om det är ok att jag i gengäld inte får bannor för att jag måste baka kakan två gånger för att jag är så disträ att jag glömde ha i hälften av ingridienserna. Eller orsakar en extra tur till affären för att jag är är hopplöst glömsk.
Det gäller att skilja på stort och smått. Med delade värderingar och livsåskådning spelar inte småsaker någon roll. Tror att lika barn leka bäst trots allt.
