jagvågar.blogg.se

Sista andetagen i det mesta nu. Allt fler ser mer och mer härjade och slitna ut. Några dagar till, på alla möten pratas om att "nästa vecka stänger Sverige ner verksamheten"... Tänker..Är det verkligen så? Går alla ner på sparlåga i år och tar långledigt? Är det priset av det tempo som vi håller i dag- att det är legitimt att däcka vid ofrånkomliga långhelger. Vad skulle inträffa om vi plötsligt fick ett val, ett till alternativ: "Om du väljer att ställa in julen- tryck 1..."? Skulle vi då göra det?

 

 

För egen del ser jag fram emot att vara ledig. Julen i sig ser jag, helt ärligt, inte fram emot. Inte som förr. Jag var verkligen galen i jul och i att pynta, baka och tomta till det. Men de senaste åren har den lusten lagt sig. Troligen har det att göra med att jag blir äldre? Alldeles säkert har det att göra med att jag sedan ett par år tillbaka lever som frånskild. Som om det inte räcker med den vanliga logistiken och pusslandet av datum, helger och planering så ställer julen till det för många. Julen är ett känsligt kapitel för de flesta. Julen är barnens högtid- och hos vem ska då barnen vara? När ska granen kläs- har jag barnen då? När kan barnen träffa mormor och farmor? I mitt (vårt) fall så väljer vi att fortsätta att fira tillsammans, för barnens skull. Det fungerar än så länge. För mig är inte det här något enormt bekymmer, men vill gärna be alla uppmärksamma de slitningar som många, många i vår omgivning nu dras med. Det ska planeras, kommas överens och sen firas. Egentligen är det ju vilket datum som helst, den 24:e. Men.. det är så lätt att säga. Vi är många som sliter med önskemål, krav och kalendrar för att få i hop det. Lite extra omtanke eller hjälp kanske kan göra någons dag?

Från säker källa så vet jag i alla fall att tomten kommer till barnen (det var länge sen som han kom till mig)! Sen känner jag nog att det ändå blir skönt när han lämnar oss i fred igen. Ho, ho, ho!

 

Som det mesta här i livet så handlar det om inställning till saker och ting. I det snökaos som råder tycker jag dock att det är mycket som handlar om att ställa in. Inställda fester, möten och aktiviteter. Folk hinner inte, blir insnöade och till slut så är det det sunda förnuftet som får råda. Tror att beslutet att inte åka tåg till Lund i morgon är ett klokt beslut. Rapporteringar av förseningar, inställda avgångar och varningar på radion signalerar "ställ in".

 

Förra veckan fick jag blommor av en äldre dam. Jag hjälpte henne att återfå ett förlorat bankkort. Hon var så tacksam, tog sig tiden att söka upp mig flera gånger och levererade blommor. I går fick jag ett tack-mail från en student som tackade för "inspiration, engagemang och intresse" vid ett frukostmöte jag deltog i. Alldeles nyss ringde en äldre dam och tackade för hjälpen att koppla i hop henne med ansvariga på Varvsholmen så att hon kunde fira sin 80-årsdag i helgen som var. Hon hade sökt mig i går och lämnade en blomma och ringde upp mig i dag för att framföra sin tacksamhet.

Dessa guldkorn har ett gemensamt. Det är människor som tar sig tid att reflektera och även gör sig mödan att göra det där lilla extra och att säga tack. Det är sånt som får mig att le. Samtidigt är det lite tragiskt. Att det inte är en självklarhet, utan mer ses som "oförutsedda händelser" i vår vardag. Även här handlar det om inställning. Till livet och våra medmänniskor.