All in...
Ska man göra något så ska man göra det ordentligt. Annars kan man lika gärna låta bli. Precis som i kortspel så handlar det om att spela de kort man har och våga satsa. Har man tur så vinner man. Men fegar man ur och satsar halvhjärtat så kommer inte heller vinsten och potten att hamna hos dig. Enkelt. Javisst, men jag tycker mig se det alltför ofta i olika sammanhang. Det är då det blir mediokert. Satt för en tid sedan på ett föräldramöte där man informerade om något som kallas för "mattelyftet" eller liknande. Kommunfullmäktige hade klubbat satsningen och den går ut på att alla elever ska nå upp till en viss nivå i matematik i skolan. Det är väl bra i sig. (Tror bakgrunden är att vi internationellt sätt ligger efter i mattekunskaper?) Men när jag ställde frågan till rektorn om huruvida man satsar på de som kan nå över den nivån så var inte svaret lika klart. Jag vill inte alls dissa satsningen- tvärtom! Men... tror att vi måste våga ta ut svängarna, satsa lite hårdare och lägga ribban högre för att kunna konkurrera och nå högre mål.
I mitt jobb får jag vara med om mycket utvecklingsprojekt och diskuterar frågor där det handlar om just det. Det är inspirerande att se de satsningar som görs och den viljan som finns. Men, i jämförelse med andra städer, regioner och aktörer så är det inte alltid att vi går "all in". Utan att lägga någon värdering i det vågar jag påstå att det är det som avgör om satsningar blir bra eller inte. Har i periforin sett projekt där satsningar gjorts, men inte tillräckliga. Då blir det just projekt som inte lämnar några beständiga avtryck. Kanske är då ett nej bättre, än ett "ja, lite grann då"? Satsa och tänk större, högre och längre!
Att våga satsa där det verkligen spelar någon roll. Att lägga sin energi och sitt fokus på familj, vänner och i relationer. Vi behöver alla bli sedda, uppmärksammade, älskade och omhändertagna. Genom åren har jag lärt mig, och säkert många med mig, att det gäller att omge sig med människor som ger energi och inte tar energi. För att kunna göra de rätta valen och våga ta avstånd från energitjuvarna gäller det att känna sig själv, sina behov och känslor. Och att våga stå upp för sig själv. Det handlar lika mycket om att våga släppa in de som vill komma dig nära och ge energi och kärlek. Att våga ta emot, även om det kan kännas otäckt, eftersom du samtidigt som du känner hur bra du mår av just det du får också inser hur du skulle sakna det om det en dag skulle försvinna. Men, om alternativet är att aldrig våga ta emot så är det i alla fall för mig inte ett alternativ. All in. Det får bära eller brista. Jag vågar!
Vintern verkar i alla fall ha gått all in...igen. För tredje året i rad så slår den till. Storslaget och på en gång. Nu när väl vinterdäcken åkt på och ungarna till slut accepterat de vinterkläder som jag handlat... så måste jag väl erkänna att det är lite mysigt med vinter. Kallt, men ljust och absolut mer energigivande än det gråa, mörka. Nya förutsättningar råder. Så även i min numera rödtapetserade hall...den ljusslinga jag hade uppsatt runt förra advent fick en..hm..helt annan inramning med det röda. För porrigt helt enkelt. Här har även jag mina gränser. All out! Ingen kan säga att jag inte är anpassningsbar. Är ju trots allt utbildad "förändringsledare"...
Kul att läsa goda exempel i tidningen om de som vågar fokusera och satsa! För en tid sedan hade jag förmånen att lyssna till Peter Månsson som driver företaget InfoMaker i Kalmar. Jag blev imponerad över företagets sätt att våga satsa, fokusera och på så sätt ta ledande position. För lite sen blev de utsedda till "region Sydosts främsta entreprenör" i Ernst & Youngs tävling "Entrepreneur Of The Year". Kul! Läser också om den storsatsning som görs på ICA Magneten i Lindsdal. Den satsningen har jag följt på nära håll. Jäklar vilket bygge. Roligt med eldsjälar som vågar satsa- utan garantier. De drar också hem potten... Man skulle kanske ha satsat på att bli ICA-handlare?
Spelar Wordfeud med min nioåriga dotter...det enda problemet är att hon verkligen går all in. Hon skickar nya inbjudningar hela tiden. När jag på ett vuxet sätt ber henne att sluta skicka fler inbjudningar bemöter hon det med att "när hon och brorsan spelade så hade de 24 eller 27 spel i gång samtidigt" och bad mig acceptera "bara ett till"... och inte kan man väl säga nej då. All in var det!
